I dag, på internationella översättardagen, lyfter jag fram en praxis som är kännetecknande för översättningsbranschen: obetalda översättningsprov.

Föreställ dig en situation där du ska anställa en person till ett expertuppdrag. Du skriver en platsannons där du räknar upp de kvalifikationskrav och egenskaper som du vill att din framtida medarbetare ska ha. När ansökningstiden har gått ut har du kanske fått en handfull lovande ansökningar. Du tittar på de sökandes meritförteckningar och deras utbildningsbakgrund och konstaterar att de är kvalificerade för jobbet du erbjuder. Därefter myser du säkert lite inombords, eftersom de dessutom har arbetserfarenhet från branschen, kanske till och med flera år hos uppskattade arbetsgivare.

Skulle du som nästa steg fundera på att ändå bjuda in alla sökande till ditt företag för att arbeta, låt säga en hel dag, för att visa vad de går för – gratis? Jag tvivlar på det, för djungelns lag gäller inte längre. Ändå förekommer detta inom en yrkesgrupp, nämligen bland översättare. När många företag söker en översättare låter de de sökande göra en provöversättning som ett obetalt arbetsprov, ibland till och med flera uppgifter.

Som idé är ett översättningsprov förståeligt, eftersom det åtminstone i någon mån kan jämföras med en arbetsintervju. Samtidigt kan arbetsgivaren testa om den överenskomna tidtabellen håller och hur väl sökanden behärskar terminologin inom ett specialområde. Men provöversättningar rymmer också en risk, som särskilt studerande och översättare i början av sin karriär bör vara medvetna om. Den bistra sanningen är nämligen att vissa företag försöker dra så stor nytta som möjligt av obetalda arbetsprov.

Från min studietid minns jag ett företag som bland studerande sökte en översättare/säljförhandlare till sitt team. För företaget skulle man bearbeta en omfattande mängd provöversättningsmaterial och dessutom kartlägga potentiella samarbetspartner på den svenska marknaden. Till slut meddelade företaget att de trots allt inte skulle anställa någon den här gången. En stund senare sökte samma företag återigen ”potentiella medarbetare”.

Jag sökte en gång en översättartjänst där det krävdes ett tredelat provöversättningsuppdrag på finska. Uppgiften bestod av att planera en marknadsföringstext för en kommande produkt, göra själva översättningsuppgiften samt förbättra, med andra ord korrigera, en marknadsföringstext för en produkt som redan fanns på företagets webbplats.

Jag skrev och finslipade texterna fram och tillbaka i flera timmar. Jag hade tagit hänsyn till sökmotoroptimering och tyckte att jag kunde erbjuda företaget utmärkta texter. Jag fick visserligen beröm för dem, men till slut blev jag inte vald. Jag efterlyste respons och svarade samtidigt att deras webbplats skulle ha nytta av en grundlig finsk språkgranskning. Jag fick inget svar.

Kärnfrågan är alltså hur långt ett lämpligt översättningsprov ska vara. Hur mycket obetalt arbete ska man behöva göra för att bevisa sin kompetens? Kanske en timme eller två kan vara rimligt, men inte sex. Det är också skillnad på om provöversättningen begärs av till exempel en stor översättningsbyrå eller av en nystartad liten firma.

Så här på rak arm kommer jag inte på särskilt många yrkesgrupper som måste utföra obetalda arbetsprov när de söker jobb. En ämneslärare behöver till exempel inte bevisa sin ämnesdidaktiska kompetens genom att hålla provlektioner. Men en översättares meritförteckning räcker inte som garanti för översättningsförmågan.

Under våren detta år presenterade regeringen sitt sysselsättningspaket, där den hade planerat ett par månader långt obetalt arbetsprov med sysselsättningsstöd. Starkast reagerade arbetsmarknadsorganisationerna, och numera är ett en månad långt frivilligt och försäkrat arbetsförsök ute på remiss. Enligt arbetsmarknadsforskaren Merja Kauhanen är det ändå bara få som har fått jobb efter ett obetalt arbetsförsök.

Om du är översättare, fundera noga på vilken typ av provöversättning eller annan uppgift som är motiverad för den tjänst du söker. I vilket fall som helst bör den vara tillräckligt kort, annars bör varningsklockorna börja ringa. I regel kan ett översättningsprov vara ett par hundra ord långt, och vissa företag kan även betala en liten ersättning för det. Fundera på om du i fortsättningen skulle kunna få betalda uppdrag av företaget som åtminstone motsvarar provöversättningens omfattning. Håll ögonen öppna så att du inte blir utnyttjad.

Jonna Palovaara

Temat för internationella översättardagen år 2016: Översättning och tolkning som brobyggare mellan världar. Internationella översättardagen firas i olika länder varje år kring den 30 september, till minne av översättarnas skyddshelgon Hieronymus.