Jag vill använda verbet ”lära sig” snarare än ”kunna” för att betona att inlärning är en aktiv process.

Språkkunskaper kommer inte gratis – åtminstone inte om man tror på uttrycket ”tid är pengar”. Att skaffa sig språkkunskaper som vuxen kräver åtminstone svett, om inte rentav tårar. Jag har lagt ner otroligt mycket tid på att lära mig språk under mitt liv. Jag har studerat elva olika språk: även finska och meänkieli, men om vi talar om främmande språk så engelska, svenska, tyska, latin, franska, norska, danska, estniska och senast nordsamiska.

Av dessa språk stannade latin, franska, norska, danska och estniska vid nybörjarkurser. Under en period funderade jag över nyttan med nybörjarkurser. Om jag bara kan förstå ett ord här och ett annat där, än mindre själv producera språket, vore det då inte bättre att koncentrera sina krafter på att studera ett språk som redan är mer bekant? Både ja och nej.

I slutändan är språk ganska lika varandra; det är bara orden och grammatiken som skiljer sig åt. Med det menar jag att franska inte är matematik och estniska bildkonst. Ju fler språk man kan, desto lättare sägs det vara att lära sig nya. Ju bredare uppfattning man får om olika språk och språkgrupper, desto större blir ens förståelse för hur språk fungerar. För att inte tala om de kognitiva fördelar som språkstudier för med sig.

Om man däremot eftersträvar en karriär som översättare i språk A och B är det onödigt att snegla på språk G, L och Y, om man inte är ett språkgeni. Då lönar det sig att använda sin tid till att fördjupa sina kunskaper i språk A och B. Men om intresset finns kan man också bekanta sig med språk mer ytligt i bredare bemärkelse, eftersom få har tid för en djupare relation till dem. Jag är absolut inget språkgeni, och jag skulle inte heller beskriva mig själv som särskilt språkligt begåvad.

Hur lönar det sig då att lära sig ett språk? Jag tänker inte rada upp självklarheter, utan mina egna erfarenheter. Så här upplever jag språkinlärning:

• Att lyssna. I alla skeden, men särskilt när språkkunskaperna ännu är svaga. Det är viktigt att höra språket från början, även om man inte förstår något av det. Då lär man sig prosodin, alltså hur ett främmande språk låter. Så småningom lär man sig känna igen ord och till exempel verbformer eller kasusformer, även om man inte känner till själva ordet. När språkkunskaperna utvecklas öppnas nya lager varje gång man lyssnar på exempelvis sånger eller ljudböcker. Det lönar sig alltså att ha tv, nätradio eller en ljudbok på i bakgrunden när man till exempel lagar mat eller städar.
• Att läsa. När man läser lär sig språkkänslan till exempel att känna igen fraser och koppla ihop prepositioner. Bara främmande ord som förekommer ofta är värda att kontrollera i ordboken, annars störs läsupplevelsen för mycket. Människan lär sig ett nytt ord genom att sluta sig till betydelsen utifrån kontexten, alltså sammanhanget, efter att ha hört eller läst det 4–5 gånger.
• Att tala. Ofta är det svårt att hitta någon att öva språket med. Sanningen är att om man övar med en studerande på samma nivå utvecklas det egna språket inte särskilt mycket. Jag talar ibland ett språk, svenska eller samiska, med min man även om han inte skulle förstå, eftersom jag själv får övning i muntlig språkproduktion. Även om man i teorin kan språket är det en annan sak att skicka språket från hjärnan ut genom munnen i snabbt tempo. Första försöket går säkert åt skogen, men det är just därför man behöver öva. Det skapas ”minnesstigar” i hjärnan ju oftare man återkallar något i minnet.

Å andra sidan bearbetar man undermedvetet till exempel valet av prepositioner när man själv använder språket i tal. När man kombinerar detta med att lyssna på språket dyker motsvarande strukturer upp som svar, nästan som på beställning.

• Aktiv inlärning av ord. Efter skoltidens ständiga glosförhör stannar ordinlärningen nästan av. I vuxnas språkinlärning blir ordinlärningen lätt bortglömd, eftersom den är arbetskrävande. Jag känner också igen hos mig själv att ordförrådet är min största svaghet i språk. Jag brukar skriva ner svåra ord på lappar och fästa dem vid mitt skrivbord. Konkreta ord kan man också skriva på post it-lappar och fästa på föremål. Traditionell glospluggning av den typ man gjorde inför förhör skulle inte heller vara fel då och då.

Man kan till exempel lära sig ett ord om dagen. Tänk, på tre år skulle man redan ha lärt sig över tusen ord! Detta gäller förstås bara om man orkar upprätthålla tekniken regelbundet. För att lättare komma ihåg metoden kan man skriva in ett nytt, olika ord i kalendern för varje dag. Ett ord om dagen kan också bli stressande. Då lönar det sig att sätta upp mindre mål, till exempel ett par ord i veckan. Man måste vara barmhärtig mot sig själv även i språkinlärning.

• Att vistas i landet betonas mycket. Visst är det viktigt, men om man siktar på perfekt språkkunskap på kort tid kommer man garanterat att bli besviken. Det kan nämligen ta år, till och med årtionden, beroende på individen. Jag har i vuxen ålder bott 1,5 år i Sverige, och tiden var verkligen inget trollslag. Jag hade förväntat mig att språkkunskaperna skulle utvecklas mer.

Det vore guld värt att till exempel genom hobbyer hitta en infödd vän som man kan dela vardagliga saker med: gå ut och äta, gå på stan, prata om egna intressen och aktuella frågor. Utmaningen är bara att hitta en sådan person. Ofta är det svårt att lära känna lokalbefolkningen, eftersom de redan har sina etablerade nätverk. Och alla medborgare är inte heller beredda att samtala med en främling vars språkkunskaper är bristfälliga.

I språkinlärning kan man gå igenom olika faser. Ibland flyter talet hur smidigt som helst, medan det andra dagar känns som om man inte kan någonting. Det är också värt att lägga märke till dessa känslor i relation till olika personer. Det är lätt att producera språk med en människa som man har byggt upp ett förtroende med och som det är lätt och avslappnat att vara tillsammans med. Däremot kan det vara nedbrytande för den språkliga självkänslan att försöka samtala med en person som är stressad, likgiltig och kanske i en högre position än man själv.

I slutändan kräver goda språkkunskaper hårt arbete. Det finns inga genvägar.

Att fundera på: Vilka är dina mål med språkinlärningen? Vad gör du för att nå dina mål?

Mer om ämnet: en artikel i The Guardian

Jonna Palovaara