I världen finns det 6 000–7 000 språk, av vilka 90 procent är hotade och på väg att dö ut, det vill säga de befinner sig i en språkbytesprocess. Det betyder att språket kommer att dö ut i framtiden om människor inte talar det aktivt och om större satsningar inte görs. Det är ett stort problem som också gäller meänkieli.

I Pajala har man under de senaste åren levt i en tid av förändring i och med gruvverksamheten. I alla medier talades det om vilka följder gruvan har för ekonomin och naturen. Men förändringar som sker i samhället brukar oundvikligen också leda till förändringar i språket, eftersom språk och människor är så tätt sammanlänkade.

Gruvverksamheten förändrar inte bara samhället och naturen. I och med gruvan möter också språksituationen utmaningar. Engelskan har hela tiden blivit allt vanligare, och stora företag brukar dessutom använda den vid sidan av andra språk. Här finns en risk att engelskan tränger undan det lokala minoritetsspråket. Just den här språkliga aspekten nämndes inte alls i medierna, och det var den jag ville undersöka innan gruvan kom till Kaunisvaara.

De svenska minoritetsspråkens ställning ska tryggas i svensk lagstiftning. Sveriges första minoritetslag trädde i kraft år 2000, och åren 2009 och 2010 kom nya lagar som skyddar de nationella minoriteterna ännu mer. I dem sägs till exempel att samhället har ansvar för att skydda minoritetsspråkens status. Det betyder att Pajala kommun måste ta hand om meänkieli, och just då var det särskilt viktigt, eftersom Pajala förändrades i och med gruvan.

Jag gjorde min magisterexamensstudie om hur Kaunisvaaraborna ser på meänkielis framtid i och med gruvverksamheten. Jag skickade år 2009 ett frågeformulär till byborna i Kaunisvaara och Sahavaara i samarbete med projektet Meänmaa Pajala-Kolari och ställde frågor om gruvan och minoritetsfrågan. Nu skriver jag om vilka resultat jag fick.

Största delen av de svarande var positivt inställda till gruvverksamheten och såg fram emot den. Några av de svarande såg gruvan som något positivt, men var oroade över om den skulle få negativa konsekvenser för naturen eller om arbetarna skulle komma någon annanstans ifrån. Männen var något mer positiva till gruvans ankomst än kvinnorna.

Enligt de svarande är meänkielis framtid mycket dålig. Största delen tror att språket kommer att dö ut helt inom en nära framtid. Även här tänkte männen något mer positivt än kvinnorna. Den största orsaken sades vara att de unga inte vill tala meänkieli och att de anser att engelska är viktigare. Men i många fall har de unga hemifrån fått den bilden att meänkieli är dåligt och inte värt att lära sig, och att det är bättre att läsa finska i skolan.

De svarande trodde att engelska kommer att användas i gruvan eftersom det är tryggare, så att alla säkert förstår vad man pratar om. Några tänkte att gruvverksamheten kan påskynda meänkielis död, medan andra menade att gruvverksamheten kan bli en positiv vändpunkt för meänkielis framtid.

De svarande kände inte särskilt väl till Sveriges minoritetslagar. De få som kände till dem var oftare kvinnor än män. De svarande menade att Pajala kommun kanske också i framtiden kommer att ta hänsyn till språklagarna, men att gruvbolaget kanske inte gör det.

Lite över hälften av de svarande sade att bevarandet av meänkieli inte är så viktigt för dem. Om man ser på skillnaderna mellan kvinnor och män var kvinnorna mer neutrala, medan männen i högre grad befann sig i ytterligheterna: antingen ansåg de att bevarandet av meänkieli är mycket viktigt, eller att det inte är så viktigt hur det går för språket.

Sammanfattningen av min studie är att de svarande menar att meänkieli med tiden kommer att dö ut. Men själva gruvan hann vara verksam under så kort tid innan den lades ner att den knappast hann få någon större betydelse för den språkliga miljön.

Med min studie och denna text vill jag lyfta fram att minoritetsspråkets framtid är allas ansvar. Samhället har ansvar för att stödja det så mycket som möjligt. Och människor måste själva också fundera över sitt eget ansvar och använda språket, i stället för att tänka att det nog räcker om någon annan, ”de andra”, håller det vid liv. Den här utvecklingen måste samhället, både kommuner och företag, stödja genom att ge talarna möjlighet att använda, utveckla och lära sig sitt eget språk, till exempel på arbetsplatser.

Om du vill läsa mer om min studie kan den lånas på biblioteken i Pajala och Matarengi eller på den finska sidan på biblioteket i Kolari. Jag har också skrivit en artikel om detta, som publicerades i Tornedalens årsbok 2012.

Jonna Palovaara

Läs mer:

Söderena, Jonna 2012. Situationen för meänkieli under samhällsomvandlingen i Pajala kommun – en studie av Kaunisvaarabornas tankar. Pro gradu-avhandling. Uleåborgs universitet.

Söderena, Jonna 2012. Situationen för meänkieli under samhällsomvandlingen i Pajala kommun – framtidsutsikter i enlighet med Kaunisvaarabornas tankar / Meänkielen asema yhteiskuntamuutoksessa Pajalan kunnassa – tutkimus kaunisvaaralaisten mielipiteistä. Tornedalens årsbok 2012.